Häxan, finns hon? Javisst, som en stark kvinnofigur i litteraturen finns hon i allra högsta grad. Mest spännande just nu är de fem unga häxorna i den svenska bruksorten Engelsfors som, trots att de inte har något alls gemensamt, tvingas samarbeta för att stoppa demonerna från att ta över världen. Cirkeln och uppföljaren Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kombinerar socialrealism och satir med fantasygenrens storslagna kamp mellan ont och gott. Charlotte Sundström har träffat författarna och berättar om sin fascination för häxan som feministisk figur.

K3, Radio Vega på söndag 20.5 kl 9.03 och onsdag 23.5 kl 11.03.

[Foto: Regissören Mia Blomgren/Sveriges Radio]

Vid 70 slutade flickan från Nøtterøy att arbeta som prostituerad. Hör en berättelse om stolthet, dubbelmoral och att finna sitt rätta jag.

Helena bor i ett radhus utanför Göteborg. Här har hon bott i snart 40 år.
En gång i månaden kommer tjejgänget på middag och då blir det ärtsoppa med punsch. Varannan dag hälsar hon på sin gamla mamma som nyss fått en stroke.
Helena älskar att resa, ta hand om sina barnbarn och att vara i sin trädgård som hon vårdar ömt.

För snart två år sedan slutade Helena som prostituerad.
Ett arbete hon haft i över 35 år.

> Filmtrailer
> Nominering till Tempo Radio Award

Har du kommentarer eller frågor? Rikta dem till:
mia.blomgren@sverigesradio.se

P1 Dokumentär: Madonnan och skökan Producent: Mia Blomgren Illustration: Klara Swantesson. Onsdag 22.2 kl.11:03 i Radio Vega

Autofiktionen är död, leve autofiktionen

Det har gått inflation i autofiktion. Eller som författaren Monika Fagerholm uttrycker det: ”Vi använder ordet självutlämnande hemskt slarvigt idag”. Och fortsätter ”Så fort någon skriver om någonting om sitt liv, som man kunde betrakta som en hemlighet, så är det modigt och självutlämnande. Jag skulle våga påstå att i nittiofem procent av fallen är det inte alls modigt och självutlämnande”.

Jag intervjuar Fagerholm för mitt K3-program om Karl Ove Knausgårds Min kamp-svit. Frågan jag ställer i programmet är varför Min kamp är så bra litteratur. Hur gör han det? Jag frågade också litteraturredaktören Pia Ingström och lektorn i norska vid Helsingfors Universitet, Hadle Oftedal Andersen. Det har varit en otroligt intressant , rolig och givande process. Alla ger uttömmande, analytiska och personliga svar på frågan – och kommer på ett eller annat sätt in på den riktigt Stora Frågan: Vad är god romankonst? Ja, vad är det som skiljer Knausgårds projekt från den allmänna fåran av trendig bekännelse-, verklighets- eller jaglitteratur?

De öde fälten

Fagerholm talar också om att jaglitteraturen gör något med oss läsare. Den klyver oss i tu. Hon tar avstånd från det mest typiska: att författaren kastar ut köttbenet ”verklighet” och sedan gömmer sig bakom ett ”nämen, det är en roman, det ska läsas som fiktion”. Om man då vet att det finns en sann historia bakom, så kan man inte läsa boken som fiktion. Verkligheten bakom gnager.

Litteratur ska vara något som öppnar världen för oss, den ska föra oss till de öde fälten, säger Fagerholm.

Språket återupprättas

Pia Ingström förklarar närmare vad hon menar med att Knausgård återupprättar språket i litteraturen.
Det finns allt mer ett scendramaturgiskt tänkande i litteraturen. Dialogen är situationskomedianpassad, snarare än litterär. Knausgård gör det motsatta; han utvinner betydelse och känsla ur icke-händelser i oändlighet.

En vitsig detalj är att Karl Oves bästa vän Geir råkar vara god vän också till Hadle Oftedal Andersen. Jag kunde ju inte låta bli att fråga om porträttet av Geir stämmer överens med verkligheten. Den intervjubiten rymdes inte med i programmet men du kan lyssa på den här:

K3: Det bästa som skrivits på tvåtusentalet? Karl Ove Knausgårds Min kamp 1-6 i Radio Vega på söndag 5.2 klockan 9.03 och på onsdag 8.2 klockan 11.03. Eller på Arenan här (efter att programmet har sänts i radio)

[På bilden: Innet med Dalai Lama och hunden Djingis]

”Har jag lyckats göra ett intimt personporträtt av min mamma, Innet Ehrnrooth?
Programmet handlar om en svunnen tid, sjukdom och döden. Min mor var sport– och societetsjournalist, fotograf, mamma och en makalös berättare. Många goda historier blev bara bättre med åren, precis som alla ens käraste minnen.

Hennes överväldigande personlighet lyckades jag aldrig fånga på band. Det fanns stunder då jag tänkte att det är mer sannolikt att jag hittar Higgs boson partikel än att jag förstår hennes tankar. Innet kunde nämligen ibland vara så otroligt självupptagen, envis eller fördomsfull.
Men för det mesta var hon inspirerande, livlig, mycket underhållande, rättvis och den viktigaste personen i mitt liv.

Jag tror att jag har gjort ett personligt program och hoppas att det dessutom är roligt, berörande, avslöjande och kanske t.o.m. tröstrikt”.

- Albert Ehrnrooth

Onsdagen den 4:e januari kl. 11:03 i Radio Vega (repris från Nyårsdagen)

I Fjärrkarelen på ön Kizhi finns en katedral i trä med mäktiga kupoler. Det berättas att byggmästaren Nester efter slutfört arbete begrundade sitt mästerverk varefter han slängde yxan i sjön med orden – aldrig mer skall en liknande byggnad bli till. Det berättas också att en finsk krigspilot, Saxén, fått order att bomba Kizhi med dess vackra katedral. När han blev varse katedralen blev han så betagen att han lät bli att bomba den. I dag hör katedralen under Unescos kulturella världsarv.

Den person eftervärlden kan tacka för att katedralen fortfarande står kvar heter Lars Pettersson. Månadens dokumentär berättar om Petterssons kulturgärning.

Den 23-årige fänriken Lars Pettersson som skrivit om finsk träkyrkoarkitektur kommenderades till Fjärrkarelen 1942. Han rekryterades för att bevisa att bildproduktionen i de avlägsna trakterna hade inhemska rötter. Den politiska bakgrunden var att man efter en ockupation av Fjärrkarelen skulle ha vägande bevis för att territoriet hade kulturell och språklig anknytning till Finland. Petterson dokumenterade, mätte, fotograferade, ritade, packade in föremål och katalogiserade. Resultatet publicerades 1950 i hans doktorsavhandling Onegaregionen träkyrkoarkitektur.

Dokumentären handlar om en man som under brinnande krig inventerar kyrkor och därmed räddar ett kulturarv till eftervärlden. Den baserar sig på Lars Petterssons dagboksanteckningar från hans tid i Fjärrkarelen. Pettersons ambition var att nedteckna allt han såg innan kriget förstörde det.
I dokumentären intervjuas fil.dr Kari Kotkavaara, Åbo Akademi, Valdemar Melanko, fd chef för Sovjetinstitutet, dottern Marjatta Nielsen och fil.dr Marina Vythunovskaja.
Redaktör: Charlotte Airas. Ljudplanering: Jyrki Häyrinen.

Radio Vega söndag 25.12 kl. 9.03 och onsdag 28.12 kl. 11.03

Radio Vega bjuder den här sommaren sina lyssnare på ett kalas utan like. 9 söndagar i rad (med snabbrepris på måndagen) avnjutes programradio när den är som bäst i en serie radiodokumentärer som kort och gott kallas VECKANS DOKUMENTÄR.

Farmor Fatima är urgammal och har kommit till Finland efter åratal i landsflykt. Här bor hennes son Mohammed och hans stora familj. Fatima flyttar in hos dem med sin kappsäck som alltid är låst. Varför vill hon inte öppna kappsäcken? Varför vaktar hon den så noga?
Annvi Gardberg har följt med en flyktingfamilj från Afghanistan och deras bekymmer med en envis och egensinnig farmor som inte förstår sig på hur man lever i det nya landet. För ljuddesignen står Jyrki Häyrinen.

Söndag kl. 9:03 i Radio Vega

Radio Vega bjuder den här sommaren sina lyssnare på ett kalas utan like. 9 söndagar i rad (med snabbrepris på måndagen) avnjutes programradio när den är som bäst i en serie radiodokumentärer som kort och gott kallas VECKANS DOKUMENTÄR.

- ett program om utvecklingsstörda och musikens magi

Grazyna Zeranska-Gebert är en polsk violinist och violinpedagog verksam vid Esbo Musikinstitut.
Hon tror på att levande musik når utvecklingsstörda barn och vuxna direkt, att musiken har en
livgivande verkan. Grazyna är eldsjälen bakom en serie på tre konserter som den här våren har spelats
för Kårkullas klienter i Ekenäs.
Karin El Moutacim är lärare i flöjtspel och mamma till en utvecklingsstörd pojke. Också hon har värdefulla erfarenheter av musiken som tröst och näring.

Redaktör: Barbro Holmberg
Ljuddesigner: Jyrki Häyrinen

Radio Vega bjuder den här sommaren sina lyssnare på ett kalas utan like. 9 söndagar i rad (med snabbrepris på måndagen) avnjutes programradio när den är som bäst i en serie radiodokumentärer som kort och gott kallas VECKANS DOKUMENTÄR.

Trettiofemåriga Heidi Hagnäs från Kronoby har genomlevt många svåra år, och blivit tvungen att fundera på livet och döden och sin egen plats i tillvaron.
I våras fick Heidi sin närvårdarexamen och nu jobbar hon på ett demensboende i Kronoby. Heidi
trivs med jobbet och med livet – och hon mår bättre idag än före allt det svåra hände, trots att saknaden finns kvar.

Redaktör: Ann-Sophie Sandström
Ljuddesigner: Jyrki Häyrinen

Radio Vega bjuder den här sommaren sina lyssnare på ett kalas utan like. 9 söndagar i rad (med snabbrepris på måndagen) avnjutes programradio när den är som bäst i en serie radiodokumentärer som kort och gott kallas VECKANS DOKUMENTÄR.

Hur är det att som tonåring upptäcka att man inte är som alla andra? Hur annorlunda får man vara? Möt 19-åriga Petra som på gymnasiet äntligen vågade börja glänta på dörren och berätta om vem hon egentligen är, innerst inne. För visst får man vara lite olik de andra? Man är ju ändå samma människa, fast man hellre lekte med bilar och svärd, än dockor som barn. Frågan är inte vad man är, utan vem man är.

Redaktör: Erika Gabrielsson
Ljuddesigner: Jyrki Häyrinen

Radio Vega bjuder den här sommaren sina lyssnare på ett kalas utan like. 9 söndagar i rad (med snabbrepris på måndagen) avnjutes programradio när den är som bäst i en serie radiodokumentärer som kort och gott kallas VECKANS DOKUMENTÄR.

Alla barn i Finland har rätt till en plats på dagis. Men vad händer när invandrarbarn söker plats på svenska dagis i Helsingfors? Följer våra daghem lagen då?
I programmet Tillträde förbjudet berättar Elvira från Ryssland om hur hennes dröm om svenska i Finland krossas och hur det är att vara annorlunda. ”Här finns nationalism och rasism. Och aldrig har jag känt det så
starkt som då jag gick till det svenska dagiset”, säger hon.

Redaktör: Milena Parland
Ljuddesigner: Jyrki Häyrinen